Hejsan!

Jag har tänkt på ytterligare en sak...

Det är en sak som jag tänkte på under min tid i grundskolan.

Varför ger sportande en person en "coolare" status? I skolan alltså!

För som jag minns det så var en kille som inte sportade bögig/töntig!

Jag vet inte men det känns som att en drös svettiga killar som duschar ihop och ibland delar ut lite kamratliga handdukssnärtar är lite mer gay än att inte göra det.

Jag vill inte få er att tro att jag har något emot män som gillar män, men i den åldern(i alla fall för mig) så var man skraj för att vara annorlunda på alla vis

och att vara "bög" var annorlunda på min skola.

Ja och om man tänkte själv i grundskolan och hade på sig det man själv ville, eller om man inte tanklöst sprang efter en läderboll så var man dum i huvudet!

Allt detta kan ma ju tycka går över när man blir äldre!

Men icke...

För allt handlar enligt mig om att ens egna rädslor projiceras på andra.

Som om en person vill livnära sig på musik så får han/hon höra att det aldrig kommer att gå... För det mesta.

Om man tänker efter så är det för att dom själva aldrig skulle våga!

Och dom som faktiskt uppmuntrar en skulle själva våga göra det dom drömmer om!

Så det jag vill ha sagt är att om du inte håller med om folks val i livet(om dom nu inte är självdestruktiva förstås) så... HÅLL KÄFTEN!

Tack för mig!

Hej!

Ja, jag har tänkt på en sak... Eller snarare två saker.

När man reser kommunalt så finns det ju en sak som inte bara får hända.

Ja självklart tänker man ju att tågen inte får bli inställda, men det finns en sak som överträffar det med råge.

Och det är BARN!

Jo, och det är för att barn innan en viss ålder(detta ska tydligen gå över innan ett barn har fyllt fyra år)och det är att barn upplever världen som om den skulle existera runt dom själva. Och i och med det så är det ju inte fel att visa att dessa långa resor är frustrerande genom att till exempel skrika och sparka på stolen framför(min stol).

Men detta är ju inte deras fel!

Det är föräldrarnas...

För hur många gånger har inte ett barn inkräktat på ens personliga bubbla och det enda man möts av är en förälder som antingen försöker ignorera en eller bara kollar på en, ler och sedan skakar på huvudet?

Är detta ännu en sån grej att barn är automatiskt tillåtna att göra sånt för "barn är ju barn och det är deras grej"?

Eller är det så att föräldrar skäms och tänker: "Om jag inte låtsas om det här så kanske den kufiga killen inte tror att det är mitt barn"?

Så jag skulle föreslå(om jag var ett monster) att till exempel SJ skaffar bagageutrymme för barn, eller något mer humant som föräldrahytter.   

Och sen till den andra saken!

Vad är det med män att inte kunna krama en annan man längre än tre sekunder och med båda armarna istället för att bara lägga ena armen om en och klappa tre gånger för att markera att där var den "kramen" slut!

Ja just ja! Vad tänker jag med...

Så fort en kille ger mig en helhjärtad kram så tänker jag naturligtvis att detta är en invit till hett homoerotiskt sex på närmaste toa och inte bara det att vi är nära vänner och det är trevligt att visa det!

Så ett tips till alla homofober därute: Om ni nu mot all förmodan skulle bli vän med mig, ha med er ett pack kondomer för man vet ju aldrig när jag skulle få för mig att visa lite gammal hederlig bro-love inne på centralstationens toalett!

Ja det var allt för denna gång!

//Stormhatten

Hej igen... Kändes som en bra grej att säga...   

Nu är det så att på sista tiden så har folk av någon anledning visat mig bilder på vänners nyfödda barn med ett leende på läpparna.

Vad förväntar man sig att få för reaktion då?

Hör det till någon sorts social regel att man automatiskt måste älska synen av nyfödda barn?

Jag kan beskriva lite hur jag tycker med denna konstiga liknelse: Om någon kommer fram till mig och frågar om de ser bra ut i åtta storlekar för stora kläder så måste jag faktiskt säga nej(förlåt alla 90-talsrappare).

Och sen så råkar också kläderna vara dränkta i fostervatten och annat gojs. Yummy!

Så det jag vill ha sagt är att när bebisen har växt i sin hud så då är de ju faktiskt ganska söta.

Jag vill inte framstå som någon sorts barnhatare, det är bara det att jag tröttnat på folk som slänger spädbarnsbilder omkring sig likt ris på ett bröllop och sen tar lite illa upp när man inte är det minsta intresserad ÄVEN om det inte är deras egna barn på bilderna.

Jaa... Jag hatar inte barn, men låt mig interagera med allt som har med dom att göra när jag vill och tvångsmata mig inte.

Nu en hälsning till alla er nyblivna föräldrar där ute... Varsågod! 

Nu har ni en person att ta ut lite irritation på efter alla vakna nätter! ;)

Tjolahopp!

Hej...

Jag börjar helt enkelt med att skriva vad den här bloggen kommer att innehålla!

Den kommer att innehålla tankar och funderingar! Shit vad unikt!- Tänker ingen som läser detta...

Nej men jag kommer inte att vara en av dem som för en "dagbok" i bloggform, för vem tycker att det är kul egentligen?

Jo, kanske vänner och släktingar men inte så många andra... Förutom om du kanske är en robotkobra med laserblick... Svårt att skriva utan armar dock.  

AJA! Hur som helst så kommer jag inte skriva dagbok.

Ja, detta var en kort introduktion om vad den här bloggen kommer innehålla!

Tack och adjö!

//Stormhatten

P.S Om det mot all förmodan finns en robotkobra därute med laserblick som ser detta, skriv gärna en kommentar om hur tusan du löser "jag-har-inga-armar-problemet"! O_O